En nyfödd kalv och den vackraste platsen

Den här bilden togs en sommar för två år sedan. Kalven var bara ett dygn gammal. Fortfarande lite fuktig i pälsen och vinglig på benen.



Nu har denna kalv vuxit upp och blivit mamma till en egen vit kalv som jag på samma sätt fick klia, rufsa och kela med. 16 timmar gammal. Fuktig i pälsen och vinglig på benen. Visst är det fint!?



Båda mina föräldrar är pensionärer men sköter sin lilla gård som aldrig förr. De har sina fem kor (som får kalvar på våren) mest för trivselns skull. De håller hagarna fina.

Hunden Ella ville som vanligt vara i händelsernas centrum. I ena dammen fick ormbunkarna sig en omgång. Hon rufsade om dem samtidigt som hon plaskade runt i vattnet.



Gården ligger i en dal och följer man denna gräsbeklädda väg kommer man upp på berget. Där finns flera hagar och vackra stengärden. Går man ännu längre upp finns en fin sjö där man kan fiska.

Det är den vackraste plats jag vet så jag kunde inte låta bli att blogga om det igen.