När Sixten var en liten knatt...

... brukade han sitta i fönstret med sin bror Malte. Då bodde jag på markplan och utanför fönstret fanns en gammal träsoffa så de kunde hoppa in och ut.

Malte och Sixten var alltid så tajta. Den ene gick inte ut utan den andre. När Sixten blev uppjagad i trädet av grannhunden och inte vågade gå ner på flera timmar var det Malte som hämtade mig för att visa var han var. När Malte hamnade i bråk med grannkatten var det Sixten som rusade fram för att försvara honom. Bröderna brothers!

När Malte var drygt ett och ett halvt år blev han sjuk i någon slags blodcancer och fick lämna denna värld. Men han fick ett gott liv med mig och sin bror. Bättre än han fått som ensam halvförvildad katt på en bondgård i Skåne.

Det märktes att Sixten saknade Malte ett tag. Det är inte så lätt att mista sin bror och bäste vän.