Saknad
Sixten är fortfarande borta och det har lagt sordin på hela min tillvaro.
2,5 dygn utan honom fyller mig med skuldkänlsor, förtvivlan och frågor. Var är han? Är han rädd? Har han hittat något att äta? Fryser han? Hör han mig när jag ropar men vågar inte komma fram? Försöker han hitta tillbaka till där vi bodde innan? Har andra katter/hundar jagat iväg honom? Är han skadad? Känner han sig övergiven? Lever han? Vad känner han?
Jag har letat, ropat, kallat och lockat på honom dag som natt, spridit ut hans kattsand runt huset för att han ska känna igen var vi bor, skrivit ut lappar med bild och text och lagt i grannarnas brevlådor, frågat grannarna, haft dörren på glänt...
Jag saknar honom bredvid mig i sängen, liggande på mitt tangentbord eller på tyget när jag ska klippa eller sy, när han är svarar på tilltal, när han leker med sin pyntfågel på golven, när han lägger sig bakom nacken i soffan, när han väcker mig på morgonen, när han lägger sig raklång på rygg och vill bli kliad på magen, när han pussar mig på hakan och vill att jag ska pussa honom bakom örat, när han sitter i förnsterkarmarna och kollar på fåglarna eller när han bara sitter och kollar på vad jag gör.
Saknad är ordet... Jag är så orolig och väldigt, väldigt ledsen.
2,5 dygn utan honom fyller mig med skuldkänlsor, förtvivlan och frågor. Var är han? Är han rädd? Har han hittat något att äta? Fryser han? Hör han mig när jag ropar men vågar inte komma fram? Försöker han hitta tillbaka till där vi bodde innan? Har andra katter/hundar jagat iväg honom? Är han skadad? Känner han sig övergiven? Lever han? Vad känner han?
Jag har letat, ropat, kallat och lockat på honom dag som natt, spridit ut hans kattsand runt huset för att han ska känna igen var vi bor, skrivit ut lappar med bild och text och lagt i grannarnas brevlådor, frågat grannarna, haft dörren på glänt...
Jag saknar honom bredvid mig i sängen, liggande på mitt tangentbord eller på tyget när jag ska klippa eller sy, när han är svarar på tilltal, när han leker med sin pyntfågel på golven, när han lägger sig bakom nacken i soffan, när han väcker mig på morgonen, när han lägger sig raklång på rygg och vill bli kliad på magen, när han pussar mig på hakan och vill att jag ska pussa honom bakom örat, när han sitter i förnsterkarmarna och kollar på fåglarna eller när han bara sitter och kollar på vad jag gör.
Saknad är ordet... Jag är så orolig och väldigt, väldigt ledsen.
Så väldans, väldans tråkigt att läsa om att Sixten är borta! Flyttade ni långt bort? Ibland vill de ju vandra "hem"?
SvaraRaderaVi håller alla tummar och tassar vi har för att det ska gå bra och att lilla Sixten kommer till rätta snart!
Jag börjar gråta när jag läser sådant här förskräckligt. Kan bara tänka om det var någon av våra katter. Hoppas han hittar hem igen, det tror jag verkligen att han gör! Kanske att han bara varit och myst med någon kattflicka en stund. Jag hoppas på det bästa!
SvaraRaderaäsh:) katter som flyttar till nya hus brukar vilja ta sig en tur på egen hand och bekanta sig med nya omgivningen...han kommer tillbaka när han är klar (och vrålhungrig) ska du se. Min kattflicka var borta i 4 dagar. Kom traskandes hem som om ingenting hänt...förutom att hon var väldigt väldigt smutsig:)
SvaraRaderaUsh. jag lider med dig. Stackars stackars dig. Vad hemskt.
SvaraRaderaJag hoppas verkligen han kommer tillbaka.
Varma lyckoönskningar!
Och stor varm kram!