Tusen små snabba hjärtslag

Sune, ja han heter det nu. Sixten och Sune låter bra ihop.
Härom natten skulle han sova i vår säng, tänkte han. Ihoprullad i mitt hår, spinnande som en spinnrock. Tusen små snabba hjärtslag nära mitt öra när spinnandet övergick i sömn. Han sov så gott!
Jag sov däremot ingenting. Nada.
Och jag skulle dessutom upp och jobba tidigt, tidigt dagen efter.
Så till slut gick jag in och nattade Sune i klädkammaren där han har korg och alla sina leksaker.
Så ett par timmars sömn fick jag.

I övrigt är Sune en riktig liten gangster som ställer till otyg var än han befinner sig, fast på ett ytterst charmigt sätt. Han har idag ägnat en lång stund åt att försöka klättra upp i vårt flugdraperi vid ytterdörren. Det är numera bättre begagnat. Han har hämtat tillbaka sin mus ungefär 100 gånger, varje gång jag kastat iväg den. Trampat över mitt tangentbord medan jag jobbar med deadline på en webbsida, nästan rivit ner några ljusstakar och varit i bråk med Sixten.
De har börjat vänja sig vid varandra, 7-åriga Sixten och 12 veckor gamla Sune.
Sixten fräser inte så mycket längre. Han kan morra lite irriterat ibland bara.
Idag när Sune knuffade runt sin mus maniskt på vårt stora vardagsrumsgolv blev nog Sixten också lite leksugen. Men när STORA Sixten tog sats, och LILLA Sune såg det blev han mest vettskrämd.
Men gesten var ju rar. Att Sixten ville leka, menar jag med denna lilla inkräktare till katt.