Ja bah!

Det är två veckor kvar nu till mitt projekt Kärlek, ettor och nollor har sin upplösning. Jag måste alltså hålla ihop några veckor till. I morse vaknade jag 90 minuter innan klockan ringde hur pigg som helst. Klockan var ställd på 06.30. Så från klockan 05.00 låg jag och gjorde en mental att göra-lista. 
Jag klagar inte för det är otroligt utvecklande och roligt just nu. Men jag hade inte fixat det här tempot alltid. Jag behöver de lugna perioderna också. För att sy, pyssla och samla kraft. Helt oplanerade dagar är bland det bästa jag vet.
Det konstiga i kråksången är att jag ändå känner att jag hinner så mycket mera nu trots tidsbristen. Kanske för att jag inte väntar på ett bättre tillfälle utan gör det direkt när jag kommer på det. Ingenting skjuts upp och jag är mer effektiv med allt. Ja, förutom mina brudklänningar då. 
Men snart….
Snart…

Jo. Rubriken stämmer bättre med bilden än själva texten. Så är det ibland.
På tal om ingenting.