Hur man kan skissa fram ett korsettliv

Nu ska ni få följa med mig under den dagen jag skissade fram ett korsetterat liv. Inte en riktig korsett men ett liv med mycket stadga och form som suger in på rätt ställen och som kan bli grunden till en klänning. Det är ungefär såhär jag jobbar. Jag leker mig fram och har sällan en alltför uttalad plan. På något sätt ger det sig på vägen genom att improvisera. Det enda leder till det andra.



Jag har en Lady Valet beställd från England här. Jag använder en slags tejp som liknar smal silvertejp. Den hittade jag efter mycket om och med också i England. Man kan söka på “draping tape” till exempel. Jag beställde min härifrån.

Jag började med att verkligen dubbelkolla mina mått mot provdockans mått. Jag markerade ut med halsgropen som referenspunkt så att min midja som exempel var i samma höjd som provdockans. Allt markerades med tejpen. Även bröstens högsta punkt, längden mellan brösten, där magen är som tjockast (ifall man vill trycka in lite extra där) och höften såklart. Jag skrev också ner ett minusvärde på en lista hur mycket kroppen tål att tryckas in på respektive ställe. –3 under brösten, –9 vid magen osv. Vissa ställen är ju mera inpressningsbara än andra. Sedan är det ju också en fråga hur bekvämt livet ska vara. Ju mera intryckt du är desto obekvämare är det. I övrigt är det inte så mycket matematik inblandat eftersom jag sedan skulpterar modellen en generation i taget. Jag ska förklara hur.

När allt var markerat och klart sydde jag några stygn så att kryssen i tejpen inte ska kunna flytta sig när man drar av och på kläderna.


Dessutom fick jag höja axeln en aning eftersom mina bröst, tyvärr, sitter längre ner än dockans. Detta var enklaste sättet att få det att stämma. Just denna justering har jag ingen  nytta av för ett korsetterat liv men jag tänkte eftersom jag ändå var i farten kunde jag fixa det också.


Sedan börjar processen med att tejpa fram och klippa mönsterbitar generation 1.0. Jag skriver en massa på tyget hela tiden och gör passmärken så de hamnar rätt sen.



Med den svarta tejpen under är det ganska lätt att rita mönsterdelarna på tyget.



Siffror och pilar är bra så man vet vad som är upp och ner. 4 ska vara mot 4 osv… Detta är som sagt generation 1 av mönstret. Det gäller att inte blanda ihop generationerna sen.


Sixten var inte så brydd.


Jag gjorde bara halva kroppen. Jag är ju symmetrisk. Jag var ganska noga med sömsmånen på 1,5 cm hela tiden. Det måste man vara för att passformen inte ska ändra sig.

Andra generationen med tillagd sömsmån såg ut såhär uppsydd. Överlag bra passform men den behövde vara längre och högre i ryggen och tajtare nertill. Dessutom försvann den lilla kantiga urringningen. Den var inte snygg i praktiken.


Sedan var det bara att sprätta isär ena halvan och använda dessa delar som utgångspunkt för generation 2 av modellen. I generation 2 fick jag den mesta av sömsmånen på köpet. Den extra längden la jag till lite på känsla direkt när jag klippte. Hellre lite för mycket än för lite.


Generation 3 såg uppsydd ut såhär. Bättre längd och bättre passform. Jag var ganska nöjd.


Nu sprättade jag upp ena halvan av generation 3 och använde som en skarpare version i svart tyg. Här är tyget inte pressat  och det saknas skenor och lite annat. Två likadana svarta sydde upp. En som skulle användas som framsida och en där skenor och annat skulle monteras sitta.

Detta är generation 4 i svart tyg.


Jag testade en grej på vägen. Tyget var ganska tunt så jag tog grå vliseline och genom att stryka på småbitar bit för bit och ibland lite överlappande så får livet en mera stabil form. Småbitar följer livet former bättre och blir nästan som en avgjutning av kroppen. Här lönar det sig verkligen att ha vliseline som har bra klister. Det hade inte jag.


Vid varje söm sydde jag sedan i bomullsband som utgjorde en kanal. Dels håller bandet ordning på vliselinet och dels trycker det ner sömsmånen i en fast position. Det blev två färger på bomullsbanden men det gör ju inget eftersom det aldrig kommer att synas.



Jag testade också att sy in ett brett elastiskt band ganska spänt ovanpå kanalerna där plastskenorna ska vara. Man får vara noga att inte sy över kanalerna när man fäster det. Det finns två anledningar till att sy i ett elastiskt band. Dels suger det in midjan lite extra och dels ser det till så att plastskenorna inte efter ett tag börjar böja och forma sig efter din kropp, t.ex när du sitter. Det ser konstigt ut.

Inte så himla vackert kanske men detta kommer ligga mellan in och utsida som båda är svarta.



Plastskenorna jag använde ser ut såhär. Ganska tunna så man får se till att ha många kanaler för att få det stabilt. En sådan i varje kanal av bomullsband. Man får tänka på att det måste finnas sömsmån både uppe och nere dit plastskenan inte når. Man kan ju inte sy igenom en plastskena.

För att inte plastskenorna ska bli vassa och börja sticka ur sin kanal eldar jag dem i toppen med en tändsticka så det blir en liten rund plastknopp. Man får passa så man inte bränner sig och sedan måste topparna svalna en stund innan man kan använda skenorna.


Efter bakstycket  med kanaler, skenor och gummiband var klart sydde jag ihop det räta mot räta med den andra livdelen. Jag sydde i en dragkedja provisoriskt så jag kunde testa korsettlivet. Det ser just nu ut så här. Jag testade att sätta en svart litet skärp till.
Grundpassformen är helt ok. Jag får nästan en getingmidja utan att det blir obekvämt. Nästa generation kommer att bli ännu bättre.

Nu har jag inte gjort allt detta i onödan ändå för detta korsettliv ska bilda stommen till den paljettdröm jag ska drapera ovanpå. Under paljettyget syns inga inga fel. Det är bara att sy på en kjoldel i nederkant och sedan när den sitter på provdockan kan man handsy på lite paljettyg i något snygg form. Typ såhär : )

Ps. Tyget är på bilden bara inklämt i överdelen av korsettlivet och ett skärp håller in det i midjan men jag tror ni fattar vad jag menar att man kan göra.

Ja, ungefär så kan det gå till när jag skissar fram ett mönster.
Stommen ska i någon form också användas till min kommande brudklänning!