När vi vigdes

Idag är det exakt tre veckor sedan vi gifte oss!
Nu ska ni få hänga med på själva vigseln. Jag förbereder er redan nu på att det kommer att bli en rejäl bildkavalkad. Det är svårt att sålla när det finns över 2000 bilder och ännu fler minnen.

Redan från början bestämde vi oss för att vi ville ha ett glatt bröllop med glimten i ögat. Man fick tjoa och skratta och klappa, såklart. Vad tråkigt annars! Vi ville ha värme, charm och något eget. Något som vi skapade utifrån våra egenheter och personligheter. Som inte enbart skapats av tradition och arv. Så vi var nog lite okonventionella för ett svenskt bröllop. Men vi är ju ett ganska okonventionellt par. Vår vigsel var ingen standardvigsel på 20 minuter utan varade i ungefär en timme. Den innehöll massor med fantastisk musik framförd av fantastiska musikanter. En slags konsertvigsel. Det blev allt vi drömt om och så mycket mer.
Nåja, nu kör vi.

Thomas hade sin egen ingångsmusik. Gunhild Carling spelade “Amazing grace” acapella på säckpipa och gick in. Det passade bra eftersom Thomas har skotskt påbrå. Thomas gick efter med sin “bäste man” Daniel. De gick halva vägen och väntade där på mig.

Sedan var det min tur.
Karlshamns Kammarkör sjöng “Klinga mina klockor” av Benny Andersson till min ingång. Tärnorna gick först och jag följde efter med min pappa i armkrok. Feminister må skrika (för döva öron) men det hade noll att göra med att jag var en maktlös varelse som lämnades över från en mans våld till en annans, oavsett vad traditionen tidigare varit. Jag tyckte bara det var fint att min pappa blev delaktig i ceremonin. Ett fint minne. Traditionen kan ta sig i baken.

Sista biten gick Thomas och jag tillsammans och jag blev mycket rörd och fick gömma mig i buketten ibland. Det var så storartat när hela kammarkören sjöng och vi gick mot mot altaret. Psalmerna blev också så väldigt mäktiga när hela kyrkorummet var fullt av både kör och musicerande vänner som tog i för full hals. Det var magiskt att omslutas av det. Att de sjöng för oss.

Sedan följde ännu mera musik. Mina goda vänner och musikantkamrater Jonas och Jens sjöng “Have I told you lately that I love you” tillsammans med Björn Stoltz, kammarkörens ledare och även organist, på piano. De gjorde det fantastiskt.

Thomas Lundin läste bibeltexten från Höga visan som är så vacker: “Kärleken är tålmodig och god…”.

Både Thomas och jag valde en varsin låt som var hemlig för den andre. I programmet stod bara “Thomas hemliga låtval till Anna” och tvärtom. Jag hade ingen aning vad Thomas valt till mig eller vem som skulle framföra den. När det var dags gick systrarna Cecilia och Lena och Robert från CC & Lee upp tillsammans med Gunhild Carling och Anne-Lie Rydé och körde en fantastisk version av ”Två mörka ögon” tillägnad mig. Anne-Lie sjöng lead och Lena och Cecilia körade.


Gunhild blåste trombon så det svängde i takkronorna. Helt ljuvligt bra och fint!

Efter det var det dags för det allvarliga i ceremonin. Vi gav våra löften och utbytte ringar. Jag bugade lite lätt när jag gav mitt ja, upptäckte jag. Det fanns ingen tvekan och jag var så himla glad.


Sedan följde kyssen och allas jubel och klappar som aldrig ville ta slut!



När vi officiellt blivit man och hustru sjöng Karlshamns kammarkör “Kärlekens tid”. Vi passade på att sätta oss en stund och låta körsången skölja över oss. Det var rörande vackert. Obeskrivligt på nåt sätt.

Efter bön och välsignelse sjöng Cecilia och Lena “Ingenting är större än det här” tillsammans med Robert på gitarr. Cecilia och Lena har så himla vackra röster tillsammans. Thomas lärde känna dem under Dansbandskampen.


Efter ännu en psalm där hela kyrkan sjöng höll vår präst Helene F Sturefelt ett fantastiskt roligt och fint vigseltal. Hon jämförde till exempel Thomas med med knäckebrödet Falu Rågrut och mig med Delikatessknäcke. Det var både tänkvärt och personligt.

Sen var det dags för mitt hemliga låtval till Thomas! Det var “Nu mår jag mycket bättre”. Det är låt som jag älskat så länge. Läs den underfundiga texten här. Det började med att Björn spelade intro på pianot och att jag gick fram och började sjunga. Så här långt anade ingen vad mer som skulle hända.

Rätt som det var ställde sig Thomas Lundin upp mitt ibland kyrkraderna och fortsatte sjunga några rader.


Sedan följde den ena efter den andra som hade några rader. Anne-Lie Rydé till exempel.


Systrarna Cecilia och Lena…


Gunhild Carling sjöng en vers. Observera den stora tuban Som Torsten gömt i kyrkraden. Hur häftigt är inte det?


Musikanter anslöt efter hand. Ni som sett bröllopsscenen i Love Actually känner säkert igen konceptet. Vi hade ljudtekniker på plats som såg till så att mikrofoner fanns där de som medverkade satt.


Patrik i Patriks Combo smög fram med dragspel, Gregory, Leif och Bengt-Erik från swingorkestern spelade blås.



Till slut stod en hel massa musikanter upp och sjöng med i refrängerna. Här Gunhild, Jonas och Jens.

I slutet ställde sig hela kammarkören också upp och det slutade som världens halleluja moment!


Efter det ville jublet i kyrkan inte sluta och vi var alla rörda och överlyckliga samtidigt!
Allt hade jag riggat i hemlighet. Thomas hade ingen aning och han blev mycket glad och överraskad.



Tack alla ni musikanter som var där och medverkade. Det blev ju helt oförglömligt!

Därefter följde utgångsmusiken och det var ett stycke jag själv skrivit som heter “Ebbalycke vals”. Ebbalycke är den byn jag vuxit upp i, där mina föräldrar har sin lilla gård. Björn Stoltz hade arrangerat om den för piano, fiol, flöjt och kör. Det var storartat även det.



När gästerna samlats utanför men innan vi gick ut ur kyrkan spelade Gregory och Bengt-Erik en fanfar på kyrktrappan. Tärnorna hade delat ut små godispåsar med fågelfrö som vi fick kastade på oss.

Glada kramade vi om alla!

Det är den finaste dagen i vårt liv och bröllopet blev verkligen allt vi önskat och drömt om samt lite till.

Ett stort tack till alla gäster som kom och firade med oss!
Tack även till alla ni andra som uppvaktade oss på något sätt.

(Alla bilder med något enstaka undantag tagna av Michael Fotomicke Törnkvist)