Den rutiga kontorsklänningen.

    
Ja, något ska den ju heta.
Men jag tänker att den är något man kan ha på kontoret utan att vara för uppklädd eller obekväm. Kanske med en färgglad kofta till. Eller ett färgglatt skärp, en stor brosch eller strumpbyxor i en galen färg. Faktiskt. Enkelheten i klänningen uppmanar ju till det.

Det gick förhållandevis snabbt och smärtfritt att sy den. Jag sydde version A av mönstret från New Look 6968. Eftersom tyget har lite stretch använde jag samma tyg som foder på insidan i överdelen. Livet blir då både formfast och lite varmare. Kjolen förlängde jag med 10 cm så den hamnade strax under knät. Precis där jag vill ha den. Jag sydde dessutom mitt livs första sprund! Det var inte så svårt. Jag valde att sätta en ganska grov, synlig, svart dragkedja med ring att dra i i ryggen. För att tuffa till den lite.



Nu får vi se vad och när det blir nästa gång.Vi har två bilar här hemma som är kaputt. Problem att lösas och hemmaarbete eftersom vi inte tar oss någonstans.

Om en vecka kommer min symentor Boel från Luleå på besök och hon ska få visa mig både passpoalfickornas konst och hjälpa mig med ett opedagogiskt Burdamönster. Burdatidningen suger verkligen i sina beskrivningar ibland. De kan få den mest enkla sak att verka superavancerad. Då är det väl ändå nåt som är fel? Dessutom är de aldrig konsekventa med vad de olika mönsterdelarna heter. Ja, ni märker ju hur frustrerade jag blir bara jag skriver om det.
Nåja. Jag andas djupt.

Fridens liljor!