En blå pennkjol

Detta är ett av de klädesplagg jag sytt klart den senaste veckan. En pennkjol med silvriga sailorknappar. Tyget är mörkblått med lite stretch och ganska tjockt. Vet inte den exakta blandningen. Jag hittade det i syaffären i stan. Ni vet den som har öppet lite oregelbundet.



Jag gillar verkligen att se pennkjolar på andra men är lite ovan själv. Emma som har bloggen Emmas Vintage är så fantastiskt fin i sin pennkjolar. Jag har kört mina vida 50-talskjolar så länge och blir så lätt påmind om mitt höftmått i tajtare kjolar... Det är inget jag deppar ihop för vill jag tillägga. Jag har blivit mer päronformad med åren och accepterar det. Jag tycker kurvor är fint. Men det är ändå ovant.



Kjolen hade i beskrivningen passpoalfickor men jag skippade dem. Det blev tjockt nog ändå med dubbla lager där fram. Kjolen knäpps med dold dragkedja i sidan. Knapparna och överlappningen är bara fusk. Man kan alltså inte öppna knapparna och vira upp kjolen som det ser ut.



Det var också den här kjolen Boel fick hjälpa mig med. Mönstret från detta Burdanummer var faktiskt helt obegripligt både för mig och för Boel skulle det visa sig. Ologiskt och dumt beskrivet. Vi fick improvisera och lösa det på det sättet vi förstod. (6/2009 heter numret och kjolen finns med på sida 14)



Igår var det för övrigt 13 grader varmt och strålande solsken. Jag konstaterar att våren verkligen är på väg!
Ja, på tal om ingenting.