300 kilo kärlek
Igår levererades den!
En Rönisch flygel från 1920-talet, 170 cm lång och 300 kilo tung står nu i gamla skolsalen. Jag tror inte riktigt att jag fattat det än. Att den är min! Jag hajar till varje gång jag gör in i vardagsrummet. Nu ska här skrivas och spelas musik!
Den var inte så liten heller. Helt plötsligt måste jag möblera om och jag grunnar fortfarande på hur jag ska göra. Men det är ju en passus i sammanhanget.
Hej flygel! 
Vi firade med bakelse. Sune, å andra sidan var inte så brydd utan sov gott under tiden den lastades in.
Translation: Yesterday my 300 kilo grand piano was delivered. It is fantastic!
Den kommer Du att ha glädje av. Visst är det något visst, när man får (eller köpt) något man verkligen längtat efter. Lite lycka! Ser fram emot att få lyssna på några egentillverkade låtar så småningom - antingen när Du uppträder eller inspelade här på Din blogg! Grattis till ett fint köp!
SvaraRaderaJag blev väldigt glad när vi fick ett piano. Sedan gillar jag känslan av att, "Nej, vi kan inte flytta från det här fina huset för det är ingen som orkar bära ut pianot!" Eller som i ditt fall flygeln, även om någon skulle lyckas bära ut den så går det inte att få in dne någon annnan stans.
SvaraRaderaÅh va fin! Visst är det skoj att spela?! Själv så bor jag i lägenhet och får hålla till godo med ett elpiano. Men det är helt okej ändå, bara jag får spela så blir jag glad.
SvaraRaderaVilken stämning det blir med den på plats!
SvaraRaderaÅååh hur skulle någon kunna undgå att bli liiite avis? :'D
SvaraRaderaHelt underbar! Vilken dröm så vacker den är <3
Och din lille kisse i inlägget längre ner, jag beklagar så. Mitt kisse-mamma-hjärta brister lite, blir tårögd *_*
Nu vill vi ha massa klipp på allt vackert du kommer att spela! :) /KAMILLA
SvaraRadera