Krönika 3 – i sin helhet

Det slår aldrig fel. När kylan kommer och löven börjar skifta i färg. När höststormarna får takpannorna att skallra och de ljusa timmarna blir färre. När golvdraget viner mellan tårna i vårt knappt isolerade stora hus och fårskinnstofflorna blir en permanent del av mina fötter. Då kommer den som ett brev på posten.  Lusten att renovera, sy, fixa, organisera och pyssla.

Projekten är lika många som idéerna. Där saknas varken fantasi, påhittighet eller energi för den delen.
  Köksluckorna ska målas om, och ja, panelen i köket och fönsterkarmarna också. Och halltrappan, hur ska jag göra med den? Klädkammarens golv behöver ju ny färg eller varför inte en matta som minskar draget från källaren. Garderoben saknar många höst- och vinterklänningar som måste sys. Vem vet, kanske någon kappa också? Innehållet i köket behöver plockas ut, rensas och sättas in igen. Så där perfekt, ni vet. Städskrubben behöver röjas, nya gardiner sys och väggar tapetseras. Lite isolering skulle heller inte skada. Och från sommarens alla loppisar finns en del nyinköpta objekt som ska fixas till...

Behovet är som en slags manisk kraft som suger tag i mig. Det ger mig lika mycket glädje som sysselsättning under lediga timmar.
  Jag plöjer hungrigt igenom internet för att samla inspiration hos bloggare världen över. I en mapp på datorn sparas bild efter bild. Troligen finns också nya idéer att hämta i tidningar så som Gård & Torp, Vi i Villa, Gods & Gårdar samt byggvaruhusens reklamutskick. Projekten blir fler och fler och listan längre och längre.

Min mera stillsamme man suckar oroligt och våndas över vad jag ska hitta på härnäst.
  Vad kommer det att kosta? Hur kommer det att se ut när han kommer hem efter nästa resa? Står hans byrå kanske på ett annat ställe då? Och vad har den för färg? Finns hans kalsonger ens kvar i byrån eller har de flyttat någon annanstans. Varför kan det helt enkelt inte få vara som det var förut (det kan tilläggas att han är uppfödd i HSB-lägenhet där inget kunde ändras)?
  Maken frågar förundrat när huset "blir klart" och vi kan koncentrera oss på att "bara bo".
- Hallå! Ett hus blir aldrig klart, det är ett livslångt projekt med ständiga förändringar och förbättringar. Och när det synes vara färdigt tar en rejäl renovering från källare till vind vid.
  Då blir han fullständigt livrädd och kallsvettig...
   Det ligger något i hans oro, det kan jag ge honom. Jag är lika händig som jag är impulsiv. Plöstligt händer det bara något nytt i det garnnystan som är vårt hem! Min man har börjat förstå att det ena projektet bara är en del av en större plan. Att jag inte kan ta steg två förrän jag är klar med steg ett. Även om jag först börjar med steg tre.

Lika motvillig som maken är när jag förklarar min plan, lika mallig är han dock när det så småningom är klart. Då glider han förnöjt runt med våra vänner och en paraplydrink och visar stolt upp "våra" senaste husförbättringar!
  Jag ler i mjugg och köper glatt en inredningstidning till, med tema vindsrenovering...

Publicerad i Sydöstran, 19 september. 2012