Två sidor av samma tidsmynt

Förra året exakt vid denna tiden grävde jag upp grästuvor iklädd bara skjorta och jeans tillsammans med mamma för att påbörja ängsträdgården. Det var sol i ansiktet, vindstilla och varmt. Vårkänslorna spritte i kroppen. Vi drack kaffe och åt kakor på verandan. Katterna sprang runt benen och sprätte i jordhögarna.

Såhär ser det ut idag. Nästan exakt ett år senare. Alltså samma tidpunkt. Jga gillar det inte.

Fördelen, om jag ska försöka hitta någon, är väl att det är perfekt väder att jobba hemifrån i. Perfekt väder att sitta inne vid symaskinen. Perfekt väder att spela lite Tomb Raider och löka runt i fårskinnstofflor och tjocktröja.
Våren kommer. Jag vet det. Det dröjer bara några extra dagar.

Knas Jönsson som börjat få vårkänslor återgick till maratonsömnpass på vitrinskåpet. Och Sune håller sig till sängen.

Huvvaligen, säger jag. Jag menar, om vi gillat snö hade vi bosatt oss i Norrbotten.