Nysytt! Den skira cremefärgade

Den här cremefärgade spetsdrömmen tog ett tag att sy. Jag var genomgående noggrann, sydde mycket för hand och funderade ut egna lösningar för hur jag skulle behålla den så skir och till synes skör som möjligt, ungefär som om den verkligen kom från en annan tid.

Klänningen i sig är inte fodrad. Att behålla skirheten var en genomgående tanke så jag sydde istället en underklänning i samma färg som klänningen. Till underklänningen använde jag ett mönster från Butterick 5920. Jag ritade dock om kjolen så den fick mera vidd. Både fodertyget till underklänningen och spetstyget köpte jag på Stoff och Stil.

Mönstret till spetsklänningens överdel tog jag från Colette Hawthorn men jag förändrade krage och ärm. Kragen ritades om och blev 5 cm bredare och ärmen gjordes något puffigare i nederkant. Skärpet var ett eget påhitt. Som stabil bas till skärpet använde jag ett gardinrynkband som jag delade på längden. Först klädde jag gardinrynkbandet med samma tunna tyg som underklänningen och sen ytterligare ett lager med spetstyget. Jag hittade bältesspännet i den lokala sytillbehörsaffären. Spännet var solblekt men hade tack vare det fått den perfekt blekrosa färgen.

De små knapparna hittade jag en hel låda av på loppis i somras. Hela den lådan kostade mig en liten guldpeng, dvs 10 kronor. Jag valde att sätta många knappar och ganska tätt så totalt 25 knapphål och knappar syddes på. Jag gjorde mina facings (vad heter det på svenska egentligen?) i tunn tyll och kunde då sy både sy knapphål och knappar i det glesa spetstyget.

Spetstyget var lite smålurigt att sy med. Vissa delar var ju så glest vävda att jag i några sömmar fick förstärka med vlisesline. Jag klippte alltså till en smal remsa och strök på där sömmen skulle gå men när jag sytt klart rev jag bort vliseline-överflödet. I överdelen sydde jag vändsydda sömmar i sidorna. I kragen gjorde jag en speciallösning för att att förstärka utan att förlora genomskinligheten. Jag använde en bit spetsgardin till undersidan av kragen. Den fick då lagom stadga men alltså fortfarande skir och genomskinlig.

Jag tänkte först sy lite pärlor runt hela kragen men nöjde mig till slut med tre pärlor på varje kragspets. Less is more, liksom. Spetsen är tillräckligt livfull som den är.

Kjoldelen i spetsklänningen är specialritad. Jag ville ha en helcirkelkjol men sydde den i flera våder istället för i två delar. Jag lekte med både smala och breda våder för att få ett spännande utseende. Kjoldelarna overlockades ihop eftersom det då blev en mycket smal söm som inte syns så mycket från utsidan.

Jag är jättenöjd med klänningen. Den sitter som en smäck och jag känner mig väldigt fin. Den har redan fått vara på gala tillsammans med vintagehatten i samma färg.