Ett nytt liv!

Det växer ett litet liv i mig. Äntligen!

Till sommaren blir vi en till i den gamla skolan och det är helt fantastiskt! Som vi har längtat.
Vi har kämpat i det tysta under väldigt lång tid. Vi har stått ut med alla frågor från de som tycker sig ha rätt att veta varför vi inte har barn. Om det inte är dags att "skaffa" nu. 3,5 år av berg- och dalbana och besvikelser är bakom oss. Idag börjar vecka 14. Det tog ganska många veckor innan jag faktiskt vågade tro att det var sant. Efter det där strecket på stickan uppenbarade sig i slutet på november. Antar att det blir så när man längtat och kämpat under väldigt lång tid.
Jag gläntade lite på den dörren i ett inlägg jag skrev för ett år sedan här...

Ett barn är friskt och sparkar och virvlar runt i min mage. Det ligger över sin kurva. Men på bilden ser man faktiskt ännu ett barn ovanför det andra. Fram till vecka 12 var det två liv som växte. Två hjärtan som slog. Nu tar kroppen tillbaka den ena. Försvinnande tvilling kallas det tydligen. Det är sorg och glädje på samma gång.

Vi har varit på täta kontroller eftersom den ena var mindre. Under tiden vi fick reda på att det var två hann jag måla upp så många bilder av de där två, trots att jag visste att det var osäkert. Jag har många tvillingar i min närhet. Min pappa är tvilling, min bror har tvillingar och min bästa vän har det också. Glädjen var verkligen stor med det i ryggen, före ett hjärtslag försvann...

Men ett hjärta slår fortfarande starkt och jag är glad, lycklig och förväntansfull. Jag ser fortfarande framför mig hur den lille dirigerar en hel symfoni där inne. Hen viftar med ben och armar som en liten helikopter. Små barnfötter ska springa runt på golven här i skolan. Ett nytt liv. En helt ny verklighet för mig och Thomas. Vi ser fram emot det.
2015 blir ett bra år!