Ingen minns en fegis, va?

 

Nu är det snart ett år sedan jag upptäckte en vattenläcka i köket. Det var på luciadagen 2022.
Mitt i skarven mellan två rum (det gamla köket och Signes rum, alltså det fd syrummet) hade vattenrör droppat utan att vi märkt det. I källaren hade man nämligen satt upp eternitskivor i taket som skydd för vedpanna. Ovanpå den där eternitskivan hade vattnet kunnat samlas under lång tid, sprida ut sig och marinera balkarna. Jag upptäckte det först när jag såg lite vatten på golvet i källaren och började riva lite. Då var det till att fortsätta riva, ringa försäkringsbolag, riva mer och mer och sen sätta in 1000 watts avfuktare under lång tid just när elpriserna var som högst. 

Eftersom vi fick riva bort skadade köksdelar och lite av väggen där emellan tänkte jag att jag likaväl kunde göra verkstad av den där köksrenoveringen jag haft i huvudet under lång tid. Fanns ju ingen mening att laga ett rätt risigt 90-tals kök och en vägg provisoriskt när den ändå skulle rivas framöver.

Så nu bygger jag kök. Men jag har också rivit ut all blöt och torr spån under golvet, lagt ny trossbotten, isolerat med cellulosaskivor, riktat balkar och lagt nytt massivt trägolv. Jag har plockat bort en väggdel, flyttat en annan vägg tillbaka till golvbalken där den hör hemma och nu renoverar jag alla väggar, riktar och spikar panel, sätter smyg och foder. Och så bygger jag skafferi!

Jag har glömt hur det är att ha rinnande vatten och avlopp i köket. Vi diskade utomhus i somras och nu diskar vi i badkaret. Den faktiska köksdel som först kommer göras klar är den ni ser på bilden. Den står nu i min källarverkstad igen och jag ska försöka lösa en snygg bänkskiva före det byggs luckor och lådor i limfog. 

Ingen minns en fegis, var det nån som sa. Så nu är det väl bara att att köra vidare tills det blir klart.