Det var som katten!

Idag slängde jag på mig min fina 50-talsklänning från Beyond Retro för att bege mig till Silvio och de kattungar han hade. I första hand är det min systerdotter som är spekulant på en kattunge. Jag är sugen men är så rädd att Sixten kommer att känna sig åsidosatt om en nytt katt kommer in i hemmet.

Ack, så söta kattungarna var! De sprang omkring överallt och lekte med varandra. Vem kan motstå en kull kattungar? Den här killen såg ut som en liten Sixten med vita strumpor.



När jag skulle sträcka mig efter en liten rackare hörde jag att klänningen sprack i armhålan. Ritsch-ratsch bara. I nästa stund sprack den lite till och inte i en söm. Katten också!
Det var ju tur jag hade en kofta ovanpå.

Nu finns det två alternativ. Antingen försöker jag laga det. Klänningen är ganska blarrig i färgerna och det kanske inte kommer att synas så mycket. Men kanske tyget är för skört. Funkar inte det kommer klänningen att bli mall för kommande syprojekt för modellen är underbar.
Så det kan gå…

_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_

Today I visited some kittens in my 60’s vintage dress. Unfortunately it ripped and I’m afraid I won’t be able to mend it. I’ll give it a try and if it doesn’t work I’m using the dress as a pattern for new dresses.