Viktigast i syverkstan

Jag fick önskemål om att skriva mera om hur jag gör när jag syr mina klänningar och det är ju kul! Jag har klurat på detta innan men saknat tiden. Men jag tänkte att vi börjar lite lätt med att lista sådant man behöver för att komma igång. Resten får komma efterhand.

Symaskinen. Att sy för hand gör jag bara när jag måste.
Jag har en väldigt enkel symaskin. När jag köpte den var det den enklaste och billigaste modellen som Bernina gjorde. Den heter Bernette 55 och kostade ca 2500:- när jag köpte den. Några år gammal har den hunnit bli så det har släppts nya versioner av den. Men priset är ungefär detsamma fortfarande.

Den har inte så många sömmar att välja på men den har de viktigaste. Jag använder ju mest raksöm, sicksack och knapphålsfunktionen. Någon gång har jag testat att sy stretchtyg och det funkar hjälpligt med denna maskinen.

Det jag kan sakna med maskinen är att den inte kan sy så snabbt. När jag sicksackar vill jag att det ska gå som blixten. I övrigt är den okomplicerad och enkel att ha och göra med. Den kan vara lite kinkig med tråd av dålig kvalitet, exempelvis Ikeas tråd.


Min provdocka är en Lady Valet beställd från England som jag modifierat lite. Läs mer om henne.



Jag köpte den svarta i storlek small men kunde egentligen haft medium också eftersom jag måttmässigt ligger i skarven mellan de två. Min modifiering av dockan är att jag satt en vadderat gammal bh på den så att bystmåttet och proportionerna stämmer bättre överrens med mig. Sedan klädde jag in hela i vitt tyg så jag slapp se bh’n och slapp skarvarna från där jag skruvat ut den. Jag fick dessutom en mera neutral canvas att jobba på.
En Lady Valet är stabil och rejäl. Trädelarna ger den dessutom ett lyxigt intryck och när man inte använder den blir den en fin inredningsdetalj.

Om jag köpte en nu hade jag valt den vita direkt. Den är mer lik min hudton och den är som sagt neutral.

Sax, penna och skräddarkrita klarar jag mig inte utan. Eftersom olika tyg behöver markeras under processens gång är det bra att ha flera färger att välja mellan. Tuschpennan använder jag mest när jag skissar fram en modell på vitt tyg för att anteckna var veck och annat ska vara på själva mönstret. Krita är bäst när man ska sy på det “riktiga” tyget. Det går lätt att får bort. Tusch ska man vara försiktig med i skarpt läge eftersom det kan blöda igenom tyget och synas på rätsidan. Men i skisstadiet är det perfekt.

Skräddarkritan har jag köpt på Stoff och Stil och saxen på IKEA. Det är viktigt att inte använda saxen till annat än tyg för då blir den snabbt kass.



När inte krita eller tuschpenna funkar, t.ex på mönstrat tyg kan små tejpbitar man köper på bokhandeln funka. Man kan anteckna på dem, markera passmärken och andra kom-ihåg och klistra på tyget. När man är klar river man enkelt av dem.


Måttband är ju bra när man mäter sig själv, sin provdocka eller sitt tyg.

En bra sprättsax är också bra. Sprätta gör jag mycket.



Massvis med nålar! Jag brukar köpa de extra långa med färgglada plastknoppar. En del vill ha dem korta utan plastknopp. Det är en smaksak.



Sytråd i många färger. För när andan faller på vill man inte bli stoppad av att man inte har rätt färg hemma. Så tänker jag.



Jag är självlärd sömmerska och kommer på saker efterhand som gör mig bättre. Men nyckeln är att sy, göra fel, börja om och sy, sy och åter sy för att hitta sina egna vägar. Dessutom är ju hela internet nerlusat med tips och tutorials. Så söker man svaren aktivt hittar man dem alltid någonstans.
Sedan behöver man ju inte börja med dyraste sidentyget. Att använda t.ex ett gammalt påslakan du köpt på loppis för 10 spänn är både roligt och billigt. Och du behöver inte vara så rädd för att misslyckas då. Man behöver inte heller börja med det svåraste mönstret direkt. Gör något enkelt och bygg både din kunskap och ditt självförtroende successivt.